Historien bakom Myntguiden och Myntboken m.m.

Jag är född och uppvuxen i nordvästra England, närmare bestämt i Lake District. Mamma hade en fiskaffär, samtidigt som hon var delägare i ett hotell.
Mamma samlade mynt redan under krigsåren.
Hon hanterade en hel del mynt i sin fiskaffär, dessutom växlade hon mynt vid en busstation i närheten.
Hon letade företrädelsevis silver-mynt. England behöll silver i sina mynt till och med 1946. Det var hennes idoga skattjakt som väckte mitt intresse för gamla mynt. Själv samlade jag på småmynt och frimärken redan som liten grabb.

Idrottskort, så kallade ”cigarette cards” var en tidig passion där samlande kunde förenas med ett mycket stort idrottsintresse. Jag har fortfarande Chelsea som mitt absoluta favoritlag. Jag spelade rugby, cricket, golf, fotboll, badminton, tennis mm. Störst framgång hade jag inom friidrott. Det blev en hel del medaljer i skolmästerskapen. Jag har i alla år haft ett stort intresse för schack och tävlar fortfarande på klubbnivå. Revisor i Linköpings Allmänna Schacksällskap.

Archie Tonkin

Min blivande fru träffade jag i Benidorm, kärleken medförde att jag flyttade till Sverige i mitten på 1960-talet. Jag hade en gedigen ekonomiexamen med mig från min uppväxttid i England, vilket hjälpte mig till en tjänst på Åhléns i Stockholm. Vi bodde i Södertälje på den tiden. Med mitt intresse för gamla mynt och dess värde, noterade jag ganska snabbt att Sverige var ett rikt land som fortfarande hade silver i många mynt. Detta i kombination med skattjaktsglädjen jag ärvt från min mor, gjorde att jag började samla igen. En bok från England ”check your change”, som visade på att det fanns extra värdefulla mynt bland vanliga växelmynt, fick mig att leta efter myntlitteratur i Sverige.

Jag ville ta reda på om det fanns intressanta och värdefulla mynt bland
vanliga växelmynt även i Sverige. Jag frapperades över hur lite det fanns skrivet och tyckte att böckerna var väl numismatiska, det vill säga inte så lätta att tränga in i för den stora allmänheten. Jag började fundera på om det inte skulle kunna gå att göra en enklare värderingsbok, billig och lätt att läsa. I och med det var idén till Myntguide väckt. Jag åkte till England för att söka upp författaren till ”check your change” och att ta del av hans erfarenheter och idéer. Boken skrevs av en irländare, Christopher Henry Perkins, men vi träffades i London. Han var imponerad över att jag som engelsman funderade på att ge ut en bok om svenska mynt.

Myntguiden och Myntboken

I boken skulle det självfallet redovisas vilka mynt och årtal som fanns. Myntens värde i olika kvalitéer och upplagesiffror var lika självskrivna. Råd om vad som kan göras respektive vad som inte bör göras med mynt skulle beskrivas på ett enkelt sätt. En verbal beskrivning på hur de gängse kvalitetsbeteckningarna skulle tolkas formulerades. Ambitionen med fickkalendern var redan från första början att på ett så enkelt sätt som möjligt informera och intressera den stora allmänheten om mynt och dess värde, med förhoppningen att många fler skulle få uppleva glädjen med att samla och samtidigt få kunskap om historia. När allt hade börjat ta form och mina undersökningar om utseende och tryckkostnad var genomförda, tog jag mod till mig och berättade för min fru att jag skulle sluta på Åhléns för att kunna ägna mig på heltid åt min idé.

Tillsammans bildade vi en firma, Myntallt i oktober 1968, med ambitionen att ge ut en värderingsbok över svenska mynt. Så här efteråt kan man ju fundera över hur vi vågade ta det steget, vi hade ju små resurser och den enda egentliga tillgången var ju idén med myntguiden. Nu började en rolig och spännande tid. Fakta om mynten skulle samlas in. Jag kontaktade väldigt många mynthandlare runt om i hela Sverige. Jag behövde samla in kunskap om årtal, varianter och pris på mynten från kronmyntperioden. Jag fick bra kontakt och hjälp av de flesta, medan några var skeptiska och misstänksamma mot både mig och mitt projekt. Redan på den tiden varierade uppfattningen om hur priset på mynten skulle sättas och hur värdeökningen såg ut. Jag har i alla år haft många, långa, intensiva, hetsiga diskussioner med handlare och samlare om vad som är rätt pris på ett mynt. Rättesnöret var att inte ha en prisbild med rena fantasipriser, utan en realistisk prissättning med en värdeökning som inte skapar en kollaps på marknaden.

Under åren har jag träffat flera personer som velat ha betydligt högre priser i böckerna. Jag håller dock hårt på att värdering och prissättning måste följa en sund och realistisk nivå, vilket faktiskt måste resultera i att en del mynt får lägre priser när intresset och marknaden sviktar. Frimärksbranschen har ju inte alltid tillämpat den prispolicyn med känt resultat som följd. Nästa svåra nöt att knäcka var att få information om upplagesiffror. Jag ringde åtskilliga samtal till mynthandlare och personer på myntverket. Efter mycket detektivarbete och envishet fick jag tillstånd att leta i myntverkets arkiv. Jag fick tillgång till arkivet på Hantverksgatan, en som det visade sig ruffig fastighet och lokal. Jag besökte det obemannade arkivet många gånger och fick arbeta väldigt många timmar i min ensamhet för att hitta siffror på de olika myntens upplagor. Jag grävde bland annat fram hur stor andel av första världskrigets järnmynt som staten löste in.

När guiden blev färdig och tryckt var vi givetvis oerhört nervösa och spända på vilken reaktion den skulle få. Vi var ju stolta över vår produkt och samtidigt fattigare än någonsin. Guiden såldes till många mynthandlare och den stora allmänheten kunde köpa den via pressbyrån. Jag är skyldig ett stort tack till Sture Gombrii som vågade ta in Myntguide i pressbyråns sortiment. Till vår stora glädje blev den ganska snabbt en succé och nådde stora upplagor på 70-talet, den gick bättre än vad jag som sann optimist hade kunnat föreställa mig.
Jag var en flitig besökare på myntauktionerna och hos handlarna på den tiden. Jag köpte med förkärlek äldre mynt. Guldmynt har alltid fascinerat mig, både svenska och internationella. Jag fick kontakt med Yngve Almér som redan då var mycket kunnig på äldre mynt. Han blev till ovärderlig hjälp när nästa projekt föddes. Stärkt av det stora intresset för Myntguide ville jag försöka göra en bok med äldre mynt också. Myntboken var född och den första gavs ut 1971.

Myntboken 2010


Boken hade aldrig blivit till utan Yngves hjälp, mina kunskaper om svenska äldre mynt var alldeles för blygsamma vid den tiden. Jag nöjer mig att tacka Yngve på detta sätt och tackar alla andra kollektivt för att inte glömma någon person. Jag är oerhört tacksam för den respons och all den hjälp vi fått genom åren med böckerna. Det är många som bidragit med smärre
justeringar, prisförändringar varianter mm. I Myntboken har alltid beretts plats för artiklar och tillägg. Genom åren har flera medlemmar i myntklubben Skilling Banco från Linköping medverkat, vilket jag givetvis är tacksam för. Den första Myntboken 1971 redovisade mynt ner till och med Gustav III. En kort sammanställning av Sveriges mynthistoria från och med Gustav Vasa redovisades. En utförlig beskrivning av kvalitétsangivelser med bilder fanns med. Förteckning över samlarklubbar och mynthandlare fanns i slutet av boken.

Jag reste till Skåne, Göteborg och Stockholm för att träffa i första hand handlare, men även privatsamlare deltog. Vi diskutera priser i första hand, men även vilka mynt och varianter som borde vara med. Diskussionerna var ganska intensiva och ibland högljudda inte minst på 70-talet när priserna var på topp. Det är faktiskt inte så lätt att hålla sig kall och klok när viljorna är många och entusiasmen stor. Jag är övertygad om att det inte bara var jag som hade nytta av alla de träffar vi haft genom åren. Vi har lärt oss mycket av varandra. En fascinerande upptäckt jag gjort under åren är att priset på mynt varierar i Sverige. Vissa mynt är populärare i vissa delar av landet medan andra mynt kan vara ointressanta. Detta innebär ju givetvis att uppfattningen om priset på just dessa mynt varierar beroende på var i Sverige man befinner sig. Det komplicerar prissättningen i en värderingskatalog som skall kunna läsas av alla och uppfattas som korrekt. Jag minns en träff vi hade i Göteborg, när hela gänget drog ut på havet i mynthandlare Stures båt. Vi hade en trevlig dag med lika vilda diskussioner som alltid men i en lite annorlunda miljö. Min idé och ambition var redan från början att göra en billig och lättillgänglig bok för den breda allmänheten, samtidigt som en numismatiker skulle kunna ha glädje av boken också.


Jag har under åren diskuterat flitigt med många om balansgången mellan numismatiska fakta och lättbegriplighet. Med en viss stolthet kan jag konstatera att både Myntguide och Myntboken fortfarande ges ut årligen. Biblioteken tillhandahåller böckerna för utlåning. Jag träffar trogna läsare på auktioner och mässor som bekräftar min förhoppning om att böckerna har väckt intresse för myntsamlande och numismatik. Till min stora glädje har jag kunnat konstatera att numismatik blivit en hobby som fler och fler ägnar sig åt, och jag har i mina kundkontakter förstått att mina böcker väckt intresset hos många nya samlare. Det gick så långt på 70-talet att det var kö utanför affären när varje ny bok kom ut. Efter några år i Södertälje flyttade vi till Linköping. 6 juni 1971 öppnade vi vår butik på Platensgatan i Linköping, Tonkin AB registrerades som aktiebolag. Det var kul år men mycket arbetsamma i början.

På den tiden gjordes böckerna ”för hand”. Det vill säga jag klippte och klistrade med lim och tejp för att bygga upp böckerna och göra de ändringar av priser som olika handlare och samlare hörde av sig med. Det gjordes oftast på nätterna eftersom familjen hade utökats med två barn, samtidigt som affären skulle skötas. Numera görs allt arbete självklart i datorer. Jag är för gammal för detta arbetssätt, men min son Henrik har bistått med sina kunskaper både inom numismatik och i datorernas värld. Han förundras fortfarande över att jag envisas med att starta upp det årliga arbetet med mina limburkar och tejprullar. 1978 förvärvades Åke Hammars Presentshop på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Shopen drevs i firmans regi fram till 1989 då den såldes. När barnen växte upp arbetade jag med ungdomsfotboll i IFK Vreta Kloster, företrädelsevis med flickor. Jag genomgick steg 2 i SFF:s regi, och verkade som tränare för Gottfridsbergs herrlag. Sedan 1991 har bokserien utökats med Samlarboken. Idén till den har jag fått av mina kunder. Jag har upptäckt att många samlare inte nöjer sig med ett
samlarområde utan ”fuskar” med olika samlarföremål. Frimärken, mynt, tallrikar, äggkoppar majblommor, serietidningar, vykort ja listan kan göras hur lång som helst.
Samlarboken 2010

Tidigt i Linköping utökades sortimentet med samlartallrikar. Tonkin AB tog initiativ till att Hackefors gav ut den vackra serien med kungatallrikar i äkta guld och kobolt. Många gamla kunder har önskat att det kommer ytterligare en tallrik i serien nu när prinsessan Victoria gifter sig. Många som cyklar Vätternrundan har kunnat köpa årliga minnestallrikar utgivna av Tonkin AB. En serie med motiv på kyrkor i Östergötland har också getts ut. Flera välbesökta auktioner har ordnats i firmans regi. På Stora Hotellet i Linköping har sålts många värdefulla samlarföremål under dessa auktioner. Tidigt fick Tonkin AB rätten att sälja den berömda Sandhillkassetten både som grossist och detaljist i Norden.

1974 förvärvades ESTETT Nordiskt Frimärksalbum, pärmar med förtryckta blad för frimärken. Tonkin AB har deltagit på mässorna Frimynt i Helsingborg och Sollentunamässan under flera år. Många köpare av Myntboken eller Myntguide har tackat för de goda råd som de fått genom att läsa värderingsböckerna. Det har sparat samlarobjekt för eftervärden och räddat pengars värde åt läsarna. Sedan drygt 10 år finns Tonkin AB i Ljungsbro. Där är vi etablerade i ändamålsenliga lokaler. I lokalerna finns Sveriges första golfbollmuseum. Ett brett sortiment golfartiklar finns till salu. Devisen är att sälja så billigt som möjligt för att få flera att spela golf. Både nytt och begagnat finns att köpa. De billigaste bollarna kosta 50 kr för 50 stycken, åtgången på dessa påsar gör det svårt att hinna med och packa påsarna ibland.


Jag har hunnit bli 70 år vilket givetvis innebär att jag är pensionär. Orken börjar tryta men intresset för mynt är fortfarande stort för mig. Jag har ambitionen att ge ut böckerna så länge hälsan står mig bi. Myntboken 2010, fortsätter traditionen att vart 5:e år utöka med mynten ända från Olof Skötkonungs tid. Vi ser gärna förslag på nya artiklar i framtida Myntböcker. Under alla år har vi haft kontakt med många handlare och läsare som hjälpt oss att förbättra Myntboken.

Avslutningsvis gläds jag över alla vänner jag fått under åren, all kunskap om svensk historia i allmänhet och mynthistoria i synnerhet som jag fått ta del av.

Jag hoppas att många har råd, tid och lust att fortsätta det kulturhistoriska arbetet som det faktiskt innebär att samla mynt och kunskap om mynt. Jag rekommenderar särskilt unga människor att börja samla mynt. Det är en helt fantastisk hobby som är rolig, lärorik, nyttig och faktiskt lönande om man inte glömmer bort att skaffa kunskap hela tiden. Kunskapen fås lättast genom litteratur, auktionsbesök, besök hos mynthandlare och självklart genom medlemskap i olika samlarföreningar. Det går alldeles utmärkt att leta mynt bland växelmynt även idag. 50 öre 1997 är ett bra exempel på att det finns guld i fickan även på 2000-talet.

Archie Tonkin